2015 mars Archive | SavvyJane

Episka summitskägg

Av SavvyJane-gänget, fredag, mars 27th 2015

Johan Holgersson, Bring

Johan Holgersson har haft sitt skägg så pass länge att vi börjar fundera vad som finns där under. Han har dessutom kommit tillbaka från pappaledighet med riktigt Darwin-skägg och tofs. Tänk dig en korsning mellan Anders Borg och Dan Nilsson. Perfektion alltså!

Magnus Fredin, Babyshop och Patrik Müller, Dibs

Betalsidan var tidigt ute med summit-skägg trenden. Magnus Fredin som här jobbade för Klarna körde en kortklippt frisyr med ett mycket välansat skägg åt Olde English-stilen. Välansat men ändå åt det ruffiga hållet. Patrik Müller hade tidigt det så kallade getskägget som passar mycket bra med ett välansat huvud. Som ni ser så var betalsidan tidigt när det gäller just Summit-skägget.

Sïmon Saneback

Sïmon Saneback var mer tveksam innan han slängde sig ut till ett större skägg. År 2011 praktiserade han ”Chin Strap” utan långa polisonger. Sïmon har dock visat sig vid senare tillfälle passa mycket bra i skägg även han.

Fredrik Lennström, Swedemount

Som ni ser på skägget så var Fredrik Lennström redan år 2011 på väg över till betalsidan. Här arbetade han för Wipcore men skägget avslöjade var han var på väg.

Pär Häggqvist, Boxon

Pär Häggqvist kombinerade sitt trimmade getskägg med en snygg Tintin-lugg.

Freddy Sobin, Consortio Fashion Group och Joakim Dymling, Bellbox

Freddy Sobins leende blev ännu mer bländande med helskägg. Ehandelsveteranen Joakim Dymling inspirerar till två-dagars-skägg.

Dan Nilsson, Julius Gunnilstam, Ehandel.se och Olle Hyberg, Resursbank

Tre av de bästa skåningarna varav två övertygar den tredje att gå över till skägg-sidan. Dan Nilsson, ehandelspionjär, har stramt bakåtkammat hår, så kallad ”gå-bort-frisyr” med ”Darwin-skägg” medan Julius Gunnilstam är den tryggare sorten som kör stramt med getskägg eller dammsugarmunstycke som vi så skämtsamt i Skåne säger. Olle Hyberg verkar öppen för förändring, ska bli spännande att se vad han överraskar oss med på nästa Summit.

Magnus Fredin, Babyshop

Magnus Fredin är nu på ehandelssidan och skägget håller fortfarande ”Olde English-style” men mer fullt utblommat. Håret är dessutom i en mer utväxt modell. OBS: Dock lyckades han inte hitta rätt namnbricka men tyckte att Ari Ahokas namn skulle förvirra för ivriga säljare.

Svante Samuelsson

Svante Samuelsson, tidigare Filippa K nu ehandelsentreprenör, kör ett mer ovanligt skägg för Summit-deltagare. Men ack så vackert. Guiseppe Garibaldi var en italiensk general som fick ett skägg uppkallat efter honom. Och inte kunde han väl någonsin veta att Summit skulle väcka denna vackra skägg-trend till liv igen. Svante har alltså ett Garibaldi-skägg.

Dan Vávra, Warhorse Studios

Kanske den mest humoristiska talare vi haft bakom kulisserna. Dan Vávra har ett humoristisk helskägg där han låter lockarna komma fram. Vi gillar´t och ser en begynnande Summit-trend kommande år, spelbranschen brukar ju sätta trenderna.

Eli Daniel Keren och Philip Nickolsten, Sleepo

Eli Daniel Keren har ett mycket fylligt skägg á la Lumberjack. Men låt inte namnet förvilla dig. Detta skägg måste hållas vältrimmat och kräver en bra skäggväxt. Mycket stiligt utan att se för tillfixat ut. Philip Nickolsten kör med en tuff två-dagars-stubb. Om ni redan nu vill spara ut skägget till Summit, får ni matnyttiga tips här.

Många tror inte att företag kan hantera deras personliga information, lämnar trots detta ifrån sig allt

Av Andreas Ferm, fredag, mars 27th 2015

Vi har inte ens nått in i april, men redan nu känns det säkert att utnämna den här tweeten till en av årets absolut mest uppmärksammade. När SÄPO öppnar ett Twitterkonto gör man det med besked och fångar tidsandan helt perfekt.

Följ oss, för vi följer er.

Det är såklart skämtsamt skrivet, men det finns en underton av allvar som visar att vi lever i en värld där allt vi gör på nätet lämnar någon form av digitala fotspår.

Den personliga integriteten på nätet är en av vår tids största frågor och det är tydligt att det finns både för- och nackdelar med ett ökat informationsflöde.

Det finns stora positiva effekter – men också en hel del negativa konsekvenser med att företag hanterar mer och mer information om sina kunder.

Som konsument kan du få betydligt mer relevanta sökresultat, bättre erbjudanden som är riktade just till dig och en betydligt smidigare köpprocess. Men det kräver att du litar på att företaget du handlar av hanterar dina personliga uppgifter på ett ansvarsfullt sätt.

Som företag kan du automatisera säljprocessen och nå bättre resultat tack vare att du vet mer om vad dina kunder gör, tycker och tänker. Ju mer du vet, desto mindre behöver du chansa. Men – du måste också hantera stora mängder information på ett säkert sätt.

Men vad tycker vi egentligen om det här?

Nyligen släpptes en omfattande rapport om digital integritet. ”Delade meningar” är en attitydundersökning som visar hur vi i Sverige ser på frågan om att dela med sig av information digitalt. Här beskrivs bland annat vilken typ av information vi känner oss bekväma att dela med oss av – och till vem.

Rent allmänt kan man säga att resultaten visar att vi svenskar ofta är villiga att dela med oss av information om oss själva och att vi inte är särskilt oroliga för att informationen ska användas på något dåligt sätt.

Många beter sig annorlunda efter mediedebatten

Samtidigt påverkar sannolikt mediedebatten våra åsikter. På en fråga om medierapporteringen om integritet på nätet påverkat online-beteendet svarar 45 % att det inte påverakt dem – medan precis lika många säger att de är försiktigare nu för tiden.

Skillnad på vem som vill ha informationen

Det är stor skillnad på vem som vill ha informationen. 65 % har förtroende för att banker kan hantera personlig information, medan sistaplatsen delas av nyhetsmedier och sociala medier med 4 % vardera.

Goda nyheter för ehandlare, kunder vill gärna bidra

Det är också skillnad på hur gärna man delar med sig av information beroende på vad den ska användas till. Om ett företag ber om personlig information tycker över 60 % att det är okej att använda informationen för att utveckla företagets produkter och tjänster och över hälften säger samma sak när det gäller att utveckla mer relevanta erbjudanden. Däremot säger 85 % nej på frågan om det är okej att dela informationen med en tredje part.

Många är trots allt negativa

Så många som 60 % ser den ökade insamlingen av information i samhället som något negativt. Många uppger att de skulle vilja att det fanns en säkerhetscertifiering, men i dagsläget är det viktigaste för att man trots allt ska dela med sig av information att man blir garanterad att informationen inte säljs vidare.

Frivillighet är bra, frågan är bara om frivillighet existerar

En stor och viktig slutsats är att det är mycket stor skillnad på hur bekväma vi är med att dela med oss av information om vi gör det frivilligt eller inte.

Och det är naturligtvis enkelt att säga att allt det här är frivilligt, att vi som konsumenter väljer att lämna ifrån oss informationen. Men är det så? Jan Helin, publisher på Aftonbladet säger så här i en intervju i SVT:

”Om du vill vara helt anonym skulle jag rekommendera att köpa Aftonbladet på papperstidning – kontant.”

Det är inte mycket till alternativ – speciellt inte när vi börjar prata om renodlad e-handel. Då existerar inte anonymitet, utan bara bra och mindre bra sätt att hantera den personliga integriteten.

Glenn Greenwald – som är mest känd som Edward Snowdens advokat – säger så här i samma program: ”Det är inte fel i sig att mediehus lär sig mer om sina läsare med digitala medel. Men det måste finnas ett strikt regelverk som förhindrar att den makten missbrukas.”

Kanske är det den vägen vi kommer att gå?

Daniel Cowen – en affärsmästare som satsat på 3D-pennan

Av Louise Ahokas, fredag, mars 27th 2015

N När vi frågade Daniel Cowen, medgrundare av 3Doodler, om han ville komma och tala på Nordic eCommerce Summit i Malmö, trodde vi inte att han skulle säga ja. När vi insåg att han bor i Hongkong tänkte vi att chansen var ännu mindre. Men han tackade ja. Några månader senare stod han på Summit-scenen och berättade om sitt företag, crowdfunding och outsourcad kundtjänst. Någon månad senare bokade vi in ett Skype-samtal för att gå lite djupare i de ämnen han tog upp.

– Det har varit ett fantastiskt år för oss, vi hade ett mål för hur många pennor vi skulle skicka från fabriken, och vi gick över målet med 25 %. Vi har också flera spännande nyheter under 2015 som kommer att lanseras.

3Doodler – pennan som ritar i 3D

3Doodler är en penna som kan rita i 3D genom att smälta plast i pennan som sedan stelnar efter en stund när man ”ritat”. Teamet bakom 3Doodler bestämde sig för att testa crowdfunding via Kickstarter. Efter ca en dag hade de samlat in en halv miljon USD, och under lite drygt en månad fick man in 2,3 miljoner USD. 25 000 köpte alltså pennan i förväg. Den andra kampanjen för 3Doodler 2.0 började den 5 januari i år och de nådde sitt mål för finansiering på 16 minuter, vilket är helt fantastiskt! Förutom att samla in pengar till företaget så har de båda Kickstarter-kampanjerna skapat ett väldigt engagerat och lojalt community.

– Att få med sig ett så hängivet community från Kickstarter har verkligen betytt allt för oss, det har blivit en del av vårt företags identitet. Det tar vanligtvis flera år att bygga upp ett sådant förtroende för ett företag. Så vi har dels kunder som bara vill se och använda produkten, och dels kunder som har ett genuint intresse av att hjälpa oss. Det är något som många företag vill ha, kunder som också är fans. Fans gör så mycket mer för ditt varumärke, de berättar för andra om din produkt, de är entusiastiska och de kommer vara uppfinningsrika när det gäller att använda din produkt.

De första vanliga projekten på Kickstarter handlade ofta om människor som ville skriva och trycka en bok, sätta upp en pjäs eller konstshow osv. Det har gått mot att mer handla om tekniska projekt.

– Från början var Kickstarter fyllt av kreativa människor och det har visat sig vara till vår fördel, det var den perfekta publiken att vända sig till. Inte bara för att de har investerat i 3Doodler eller att de har blivit våra fans, utan också för att de har skapat så fantastiska saker med 3Doodler-pennan. Före Kickstarter-kampanjen satt vi och brainstormade vad man skulle kunna använda pennan till men kunderna har verkligen slagit oss på fingrarna när det gäller kreativitet. Det har också gjort att vi har fått väldigt mycket nyttig feedback.

Ett annat segment där man ofta har en mycket engagerad publik är spelbranschen. Det kan vara på både gott och ont, är det något i produkten som inte fungerar som det ska kan domen bli väldigt hård från kunderna.

– En bra sak om du är ett spelföretag är ju att du ganska enkelt kan fixa en bugg. Någon kan sitta i ett rum och koda ihop en patch för att lösa problemet och skicka ut det i en uppdatering. Men för oss så måste produkten verkligen vara perfekt när vi skickar ut den eftersom det är ganska krångligt att ta tillbaka den, reparera eller fixa, och sedan skicka den till kunden igen. Men det finns definitivt likheter i hur fansen beter sig, lika lätt som det är för kunderna att ge positiv feedback så är det lätt för dem att ge negativ sådan.

Outsourcad kundtjänst

En viktig del i att kunna fokusera på produkten har varit att outsourca kundservice.

– Jag skulle inte vilja använda ordet ”outsourca”, det handlar mer om att ”outmanage”. Vi hade vår egen kundservice tidigare, vilket betyder att vårt team tog hand om alla meddelanden och kommentarer från kunder. Vi byggde under ungefär ett år ett eget team med frilansande kundtjänstmedarbetare, och tog själva hand om FAQ och returvillkor själva. Efter det tog vi steget att börja använda oss av en lösning där vi outsourcar kundtjänst. Vi började med att utbilda dem att sköta kundtjänsten som vi ville att den skulle skötas. Så även om de redan var professionella när det gällde kundservice ville vi att de skulle sköta det på vårt sätt. Vi hade ju lärt känna våra kunder och visste hur de ville få hjälp, och vi kunde ju precis allt om vår produkt, så det var lätt för oss att lära dem. Så det är rätt stor skillnad mellan hur vi gjorde om man jämför med företag som väljer att outsourca kundtjänsten från första början. Sedan har vi en i vårt team som har koll på allt de gör för att säkerställa kvalitén, och han kan gå in i vilken konversation som helst. Dessutom har vi någon här som kan svara på frågor som går utöver kundtjänsts kunskap. Men ungefär 85 % – 95 % av alla kundtjänstärenden behöver inte vi ta, och det gör att vi kan fokusera på annat.

– Något som är viktigt om man väljer att outsourca är att all kommunikation är helt transparent. Det är också viktigt att man etablerar en bra relation med företaget så att man kan ge konstruktiv kritik utan att det leder till problem. Om man inte ständigt utvärderar och ger feedback så blir ju inte kundtjänsten bättre.

”Jag skulle inte vilja använda ordet outsourca, det handlar mer om att outmanage”

Crowdfunding vs. riskkapital

Många tror att crowdfunding kommer att förändra företagsvärlden, och Daniel Cowen är en av dem. I sin presentation på Nordic eCommerce Summit Malmö sa han: ”Crowdfunding är en typ av ehandel som helt har förändrat sättet som företag och deras produkter kan byggas och finansieras.”

– Anledningen till att jag sa det i presentationen är att crowdfunding egentligen oftast är förköp av produkter. Kunden beställer en produkt långt före de kommer att få den levererad. Vi kan ta mjukvaruföretag som exempel också. Det finns sådana företag som har lanserat sin mjukvara eller spel på Kickstarter, och de säljer bara sin produkt via sin egen hemsida. Utan Kickstarter-kampanjen skulle de ha ett helt okänt varumärke, ingen skulle veta något om deras produkt och de skulle förmodligen behöva få hjälp av riskapitalister för att finansiera en stor marknadsföringskampanj. Men på grund av Kickstarter kan de hoppa över det steget. De kanske inte ens behöver få riskkapital, och helt ärligt så är det inte speciellt enkelt att få det om man har en galen idé för ett spel eller mjukvara. Men genom crowdfunding så når de kunderna direkt. Skillnaden mellan en riskkapitalist och en slutkund är att riskkapitalisten förmodligen vill tjäna pengar, medan slutkunden vill ha en bra produkt.

3Doodler har valt att inte bara säljas online, de har också valt att säljas via retail. Men de är väldigt kräsna när det gäller att välja retail partners.

– Vi har en hel lista med frågor som vi skickar till distributörer som vill arbeta med oss, och ibland retail partners också. Frågorna rör bland annat om de har sålt en liknande innovativ produkt förut, vilken typ av kundtjänst de har och hur mycket de kan hjälpa en kund. Vi tycker att det är väldigt viktigt för vårt varumärke att våra kunder är nöjda, vilken marknad de än befinner sig på. Våra frågor är väldigt detaljerade, och jag tror att många av företagen blir förvånade över att vi tänker så långsiktigt i och med att det här är den enda produkten vi har producerat än så länge. Men om du ser på vilka som är i vårt team så har vi en fantastisk erfarenhetspool sammantaget, med innovation, startups, distribution och annat på vårt CV.

”Crowdfunding is a new form of ecommerce that has completely changed the way companies and products can be built and funded”

Så lite administration som möjligt

Daniel säger att han helst spenderar så lite tid som möjligt med att administrera, och mer på att få saker gjorda.

– Genom att ha ett litet team och att bara anställa nya medarbetare när det är absolut nödvändigt, får vi mycket mer gjort. Med fler medarbetare kommer också mer administration och hantering av olika slag. Man ser ju ganska många företag som få kapital av investerare och det första de gör är att anställa 30 nya medarbetare. Ofta kan det vara för att de tycker att de ska vara ett företag med t.ex. 50 anställda, det är häftigt att säga. Genom vårt sätt att växa kan vi hela tiden fokusera på att bygga en hållbar business, och vi får mycket gjort, men samtidigt innebär det att vi måste arbeta galet mycket.

Hur mycket är galet mycket?

– 80-100 timmar i veckan ungefär. Det går lite upp och ner, under sommaren när det är mindre att göra blir det bara ca 50 timmar i veckan. Så klart är det lite tungt ibland, det är ofrånkomligt oavsett vad du arbetar med. Men det fungerar eftersom alla i vårt team älskar produkten och är väldigt energiska och positiva och vi vill alla jobba upp det här företaget på en så hög nivå om möjligt.

Daniel berättar gärna om hur de har hittat de olika medarbetarna, ofta är det förknippat med någon anekdot. Som till exempel Faraz Warsi, Lead Interactive Designer på 3Doodler.

– Jag hyrde ut min lägenhet i Montreal via AirBnB och fick en ansökan av en kille som hette Faraz. På den tiden hade jag ett mjukvaruföretag och vi lanserade en iPhoneapp som gick väldigt bra i Saudiarabien och vi behövde en grafisk formgivare. Jag tittade på Farazs CV och det visade sig att han var uppvuxen i Saudiarabien och är en grafisk formgivare! Så vi mötte upp när vi båda var i New York, kom väldigt bra överens och nu arbetar han på 3Doodler. Annars har det varit mycket genom gemensamma vänner som vi har hittat nya medarbetare. Nu när vi börjar bli lite större är det vanligare att vi lägger ut annonser. Men här i Hongkong så är vi ett trevligt startup-community där det är lätt att få tips på bra människor som söker arbete.

Företaget utan mission

På Summit-scenen sa Daniel att 3Doodler inte har någon mission än, att företaget är för nytt för att ha det.

– Det kändes lite konstigt när jag stod där och sa det… Vi har så klart målsättningar och visioner men vi har inte bestämt oss för någon mission som vi liksom anpassar vår verksamhet efter. Dels för att vi inte är i behov av det ännu, men också för att vi håller på att hitta vår identitet fortfarande. Ett så kallat ”mission statement” ska rymmas i en perfekt mening, inte mer än 25 ord och det måste fånga allt som ditt företag är och styra det ni kommer att göra i framtiden. Det är helt enkelt inte möjligt nu.

Den sista meningen Daniel säger till mig innan vi avslutar intervjun summerar honom och 3Doodler. ”Vi är pragmatiska och vet precis vad vi vill göra.” I de samtal vi har haft inför konferensen, under den och efter så är det imponerande hur genomtänkt allting med 3Doodler är. Om man vill slippa fluffigt prat om hur man bygger en bra business så känns det som att Daniel Cowen är den man går till. Kanske vore det inte så svårt för honom att skriva ihop ett mission statement ändå?

”Vi är pragmatiska och vet precis vad vi vill göra.”

Google revolutionerar kommunikationen, skickar animerad GIF som officellt svar till journalist

Av Andreas Ferm, torsdag, mars 26th 2015

Vi är många som älskar en bra animerad GIF-bild. En kort, liten filmsnutt som summerar ett känsloläge helt perfekt. Men medan alla andra tänker på en GIF som en förströelse tar Google det hela ett steg längre och skickar GIF:en ovan som sitt officiella svar till en journalist som svar på frågan om YouTube kommer att utveckla sin livestreamingtjänst.

Här har vi någon som tänker utanför boxen, helt klart. Nu väntar vi med spänning på att se vem som tar det vidare – det öppnar ju upp för en mycket mer kreativ hantering av vanliga frågor till kundtjänsten. Så enkelt allting blir!

Fråga: Jag har inte fått min leverans.

Svar:

När logistik blir konst

Av Andreas Ferm, fredag, mars 20th 2015

E-handlare tänker nog mycket mer på logistik än vad folk i allmänhet gör. Att få rätt varor till rätt kunder så snabbt och så billigt som möjligt är en av branschens största utmaningar. Man räknar, tittar på Excelark, packar på lagret, hanterar returer och så räknar man lite till. Det är ett tufft jobb, helt enkelt.

Fast det kan vara både vackert och fascinerande också.

Den här filmen visar en veckas global frakttrafik komprimerat till någon enstaka minut. Ta en stund och andas. Sluta räkna – och tänk på att du faktiskt är en del av det här extremt komplexa flödet. En liten kugge i en global verksamhet.

Wall Street-thriller med en kantstött hjälte

Av Sarah Wittbom, lördag, mars 14th 2015

Är du trött på att inte få hjälp att sätta dit bedragare? Läs Harry Markopolos berättelse om hur han under 9 år försökte få SEC, journalister och advokater att titta på hans upptäckt – det största Ponzibedrägeriet i historien.

Många har uttalat sig om Harry Markopolos otroliga matematiska talang. Det sägs att han får siffrorna att dansa och sjunga sånger men också att han är en galen professor.

Harry Markopolos var ett mönsterbarn tills han fyllde 3 år. Vid den här åldern ville han börja förstå saker och hur det hängde ihop. Föreståndaren för katolska pojkskolan som han gick i tyckte att han var besvärlig då han ständigt ifrågasatte lärarna. Vad han själv minns att han lärde sig i skolan var att man måste våga stå upp för och kämpa för det man tycker är rätt. Harry blev just så, någon som stod upp för det han tyckte var rätt och riktigt. Vad han senare fick lära sig var att när man inte blir trodd, trots att man har rätt, så har kampen varit nästintill förgäves även om man en dag får upprättelse. Skadan kan redan vara enorm.

Harry Markopolos intresserade sig för matematik tidigt och läste ämnet på alla nivåer som fanns. Han lärde sig snabbt att se mönster vilket hjälpte honom att dra snabba och korrekta slutsatser. När han pluggat färdigt blev han finansiell analytiker, förvaltare av aktieportföljer och bedrägeriutredare.

Från år 1991 arbetade Harry Markopolos i Boston på företaget Rampart Investment Management, som arbetar med optionshandel. Vid ett tillfälle berättar Harrys chef Frank Casey att Bernard Madoffs hedgefond levererade den otroliga nettoavkastningen på 1-2 % i månaden. Frank ber Harry att hitta en liknande produkt som kan leverera lika bra siffror till deras klienter. Bernie Madoff var en respekterad man, tidigare styrelseordförande för Nasdaq och en av de mäktigaste på Wall street som också uppenbarligen gjorde sina klienter nöjda. Rampart ville kopiera hans lyckosamma strategi och Harry Markopolos skulle med sin matematiska förmåga hitta den rätta formeln.

Förhoppningen var att locka Thierry de la Villehuchet att bli kund hos Rampart Investment Management. Han var en fransk adelsman som grundade ett bolag vid namn ”Access International Advisors”. Thierry de la Villehuchet kunde också koppla ihop utländska investerare med de bästa pengahanterarna i USA. Rampart med Frank Casey ville jobba med Thierrys utländska investerare.

När Harry Markopolos fick en kopia på Bernie Madoffs intäkter såg han direkt att något inte stämde. För honom var strategin så dålig att han inte kunde förstå att Madoff gjorde några pengar alls. Men diagrammen visade resultat med en nästan konstant 45-gradig ökning i kurvan. Det är i princip omöjligt.

Harry själv säger att han inom fyra minuter såg att det här var ett omfattande bedrägeri. Fyra timmar senare kunde han också bevisa det med hjälp av matematiska formler och grafer.

“Är du helt säker på att dina beräkningar är rätt?” frågade Frank Casey Harry Markopolos när han hade tittat närmare på Harrys siffror. Harry kände sig förolämpad.

“Du vet ju hur optioner fungerar – det finns inga siffror i finansvärlden som går rakt upp hela tiden!” svarade han.

Niel Chelo, en kollega till Harry, fick dubbelkolla beräkningarna. Niel såg ganska snart att det som Bernie Madoff sysslade med inte bara låg i gråzonen, utan snarare den nattsvarta zonen. Det rörde sig alldeles säkert om ett bedrägeri. Bernie Madoffs portfölj var sju gånger större än antalet optioner som existerade. Det var när de upptäckte detta som Harry förstod vilken typ av bedrägeri detta var.

“Du vet ju hur optioner fungerar – det finns inga siffror i finansvärlden som går rakt upp hela tiden!”

“Jag tror till och med att detta är ett ponzibedrägeri”.

Vad är då ett Ponzibedrägeri? Det är en form av investeringsbedrägeri som attraherar investerare genom att utlova hög avkastning, men som istället för att generera verklig avkastning på insatt kapital använder investeringarna till utbetalningar och för att hålla bedrägeriet igång.

Man betalar de tidigare investerarna med de nya pengarna man tar in. Man behöver alltså ett evigt ökande flöde med nya offer för att betala de gamla offren. Man kan bygga ett ponzibedrägeri tills det blir så stort att dess egna vikt krossar det – man kan i slutändan inte dra in pengar tillräckligt fort för att betala tillbaka alla dem man är skyldig en avkastning.

I detta fall drabbar det hela den finansiella strukturen och man behöver städa upp – annars kollapsar det.

Bernie Madoff hade så kallade ”matarfonder” för sitt bedrägeri. När någon investerade i hans fonder så fick personen i fråga fantastiska månadsrapporter som förförde alla investerare. Varje månad blev man rikare än förra månaden och så höll det på. Att plocka ut pengar verkade korkat eftersom kapitalet bara växte och växte.

Bernie Madoff var ordförande för Nasdaq – en otroligt mäktig man som drev ett enormt investeringsbolag. Att anklaga denna man för Ponzibedrägeri var inte en liten sak.

Frank Casey kontaktade Thierry de la Villehuchet i hopp om att han skulle se bedrägeriet och avsluta sina affärer med Bernie Madoff.

Thierry visade dokument för Frank Casey och sa att det var bekräftelser han fick från Madoff varje dag.
Frank Casey sa: ”Men han hittar ju på de här beställningarna.”
Thierrys svar var: ”Frank, du förstår inte. Vi har gjort allt för att kolla den här killen!”

”Vad händer om vi har rätt om Madoff och du har fel?” frågar Frank Casey. Thierry svarar: ”Frank, jag har alla mina pengar hos Madoff, hela min familjs pengar, jag har halva Europas kungahus pengar hos Madoff. Varje privatbank från Schweiz och Frankrike som jag har bearbetat under hela min karriär hos Madoff. Jag får inte ha fel. Har jag fel så är jag en död man.”

”…Jag får inte ha fel. Har jag fel så är jag en död man.”

SEC – ”Securities and Exchange Commission”

Harry Markopolos tog med sin upptäckt till ”Securities and Exchange Commission” för första gången i maj år 2000. Han gick dit utan att rådfråga någon och reflekterade inte över vilken mäktig man han precis skulle anklaga för bedrägeri eller det faktum att han kunde förstöra någons hela karriär.

SECs uppgift är att skydda investerare, upprätthålla rättvisa och effektiva marknader och att underlätta kapitalbindning. Kortfattat så uppstod SEC för att hålla rätt på bankerna och reglera USAs finansiella marknader och skydda allas besparingar.

Harry Markopolos talade med en Ed Manion på SECs Boston-kontor. ”Jag har hittat ett bedrägeri som ni måste undersöka” säger han. Ed Manion lovade att titta på detta genast.

Men tiden gick och Harry Markopolos tillsammans med Frank Casey och Niel Chelo fick vänta i dagar som till slut blev till månader. Inget hände och Madoff fortsatte att skicka ut fantastiska månadsrapporter till sina investerare.

Sammanlagt kontaktade Harry Markopolos SEC fem gånger i maj år 2000, sedan i okt-01, okt, nov, dec -05, juni -07 och april -08.

När SEC senare granskades angående Madoff-fallet så sa en Linda Thomson ”Vi tar emot bokstavligen hundratals klagomål varje år. Hundratals.”

Under alla dessa år så ökade hela tiden risken för att Harry skulle råka illa ut. Han gav sig på en mäktig man som var beredd att stjäla pengar från andra och hade flera miljarder dollar att skydda. Att röja någon som Harry Markopolos, en galen matematiker, ur vägen hade inte varit svårt för en sådan mäktig man.

När inte SEC reagerade så kontaktade Frank Casey, Harry Markopolos och Niel Chelo alla aktiemäklare de kan komma i kontakt med för att få information och vittnen. De kontaktade journalister som gärna vill skriva om fallet men blev stoppade i sista sekund av någon på högre ort. Till slut misstänkte de tre kollegorna att till och med regeringen ville stoppa sanningen.

När de kartlade Madoffs kontakter så upptäckte de att det inte bara var mäktiga personer i den finansiella världen involverade utan också från kungahus, och från den kriminell världen, det vill säga oskattade, smutsiga pengar som till och med kunde härledas till karteller och terroristorganisationer.

Alla motgångar gjorde att de tre kollegorna på Rampart tappade modet. Under alla dessa år hade Harry Markopolos blivit pappa, vilket fick honom att fundera på om det verkligen var värt det att bråka med en sådan mäktig man och riskera att utsätta familjen. Å andra sidan var inte jobbet som portföljhanterare roligt längre eftersom han hittade så många människor inom industrin som var bedragare med Bernie Madoff. Han ställde sig frågan: ”Varför är jag med i den finansiella världen – dom är ju skurkar allihopa.”

Harry lämnar Wall Street och fortsätter kampen

Till slut kom han fram till att Wall Street var så korrupt att han ville göra något åt det och sätta dit dem alla. Så Harry sa upp sig och lämnade branschen. Men han kunde inte släppa historien om Bernie Madoff.

Vid ett senare tillfälle träffade Harry Markopolos en kvinna vid namn Gaytri Kachroo, på ett handelskammarmöte i Massachusetts. Denne Gaytri arbetade som en internationell transaktionsadvokat, tidigare hade hon varit advokat på Wall Street. Harry frågade henne hur man kunde bygga en business på att avslöja bedrägerier. När de hade bollat idéer fram och tillbaka under fem minuter så sa Harry till Gaytri. ”Du är min advokat från och med nu.”

Under tiden hade Harry kontakt med sina tidigare kollegor, Frank och Niel som gav honom fortsatt information kring Madoff. De träffade hedgefondägare, riskhanterare som kontrollerade risker på stora banker, mäklare och advokater. Ibland kunde de nämna i försiktiga ordalag vad de hittat om Madoff. Vissa drog sig undan och vissa förstod komplexiteten och hur det skulle kunna påverka dem själva.

Många var beroende av Bernie Madoff. Hans ”matarfonder” tjänade miljoner vilket innebar att massa människor fick utdelning. Ungefär 90 % av den stora kakan betalade han till investerare och behöll 10% själv. På så vis var många involverade i bedrägeriet och ingen hade ekonomiska incitament att avslöja honom – fler ville dölja bedrägeriet eftersom de tjänade för mycket pengar.

I takt med att hela fallet växte i storlek så förstod de gamla kollegorna att fler och fler visste om att Madoff var en bedragare men att ingen ville följa med Harry Markopolos till SEC för att vittna om detta. De skulle helt enkelt förlora sina jobb om de vittnade. Men de var villiga att berätta vad de visste om SEC kontaktade dem först. Så hur skulle Harry få SEC att kontakta vittnen när de inte ens verkade vilja lyssna på honom?

När de ägnat ett antal år åt att försöka hitta vittnen och nya sätt att avslöja Madoff så bestämde de sig för att göra en sista större ansträngning att avslöja bedrägeriet.

År 2008 började den finansiella marknaden att falla isär. Investerare förlorade pengar på allt de investerat i. Folk började ta ut sina besparingar ur fonder. Men allt fler ville istället placera sina pengar hos Bernie Madoff för han ansågs vara ”lika säker som en bankomat”.

Bernies bygge började nu krackelera till att fullständigt falla ihop. Bernie valde att tacka för sig och själv berätta om vad han gjort.

När Harry Markopolos var på karateträning med sina söner fick han ett meddelande på telefonen att Bernie Madoff var arresterad och misstänkt för Ponzibedrägeri på 50 miljarder dollar.

Nu hade Harry Markopolos bara en motståndare kvar – SEC. I hemmet fanns massor av dokument som påvisade hur SEC hade misslyckats att avslöja ett uppenbart fall av bedrägeri. Den informationen ville inte SEC skulle komma ut när Harry uppenbarligen hade rätt i sina anklagelser.

När Harry fick ett telefonsamtal från en Greg Zuckerman från ”The Wall Street Journal” så såg han sin räddning. ”Är du Madoffs visselblåsare?” frågade Greg. ”Det vet du att jag är” svarade Harry Markopolos. Eftersom han skickat material till dem så många gånger med löftet att det skulle publiceras – vilket de aldrig gjorde – så blir Harry irriterad. Greg bad om dokument som Harry kunde skicka över så att han kunde börja skriva på historien.
Harry sprang ner till den lokala puben och faxade över dokument samtidigt som TVn ovanför honom visade bilder på Bernie Madoff som precis hade överlämnat sig till polisen. Under 90 minuter matade faxen dokument efter dokument samtidigt som Greg pratade med Harry på telefon.

Greg arbetade på historien och ringer Harry flera gånger och frågar om och om igen. ”Är detta verkligen på riktigt?” Harry blev irriterad och kände tidspress, skulle ytterligare en till stoppa historien? ”Varför frågar du detta?” säger Harry. ”För att det är alldeles för bra för att vara sant. Menar du att du lämnade över detta till regeringen och dom gjorde ingenting?”.

Menar du att du lämnade över detta till regeringen och dom gjorde ingenting?”

Efterdyningar

Sammanlagt försökte Harry tillsammans med sina kollegor att avslöja Bernie Madoff under nästan ett årtionde men SEC ignorerade det helt. Media var nu fullständigt hänsynslösa gentemot SEC. Harry kunde inte ens svara på alla förfrågningar från media.

Bernie Madoff förklarade sig själv skyldig och fick 150 år i fängelse. Men det största straffet borde vara att bära vetskapen av att han skinnat 10 000-tals människor på deras besparingar och pensioner och även ruinerat välgörenhetsorganisationer. Det här ledde i vissa fall till att människor tog sitt liv.

Kommer ni ihåg Thierry de la Villehuchet? Dagen efter att Bernie Madoff förklarade sig skyldig hittades han död på sitt kontor. Han hade tagit lugnande och skurit upp sina handleder. På en lapp hade han skrivit: ”Jag förstår att om man sviker sina vänner och sina klienter så måste man möta konsekvenserna.” Det är lätt att dra slutsatsen att han tog sitt liv för att han var pank. Men i själva verket så konspirerade han med Madoff vilket i praktiken innebar att Thierry hittade nya ”offer” som Madoff kunde utnyttja.

När man i efterhand tittar på hela historien så förstår man att en ensam man inte kan bygga ett sånt här imperium. Det fanns många som visste vad som pågick. Drygt 300 olika firmor har man hittat som var involverad i det Madoff gjorde men mindre än ett par dussin gripanden gjordes.

Vad ville då Harry Markopolos åstadkomma med detta? Förutom att han brinner för rättvisa så ville han att SEC skulle rivas ner och byggas om. Enligt Harry Markopolos så förtjänar de inte sina löner och de utförde inte sin uppgift, det vill säga att hålla rätt på bankerna, reglera USAs finansiella marknader och skydda allas besparingar.

Men Harry Markopolos kände sig inte som en hjälte trots alla hyllningar, priser han vann och omnämnanden som ”mannen som räddat landet”. Han tyckte inte att han hann rädda någon – ingen ville lyssna på honom. Efter att han kämpat i nio långa år så blev han deprimerad. Han kände sig inte värdig alla hyllningar.

Så var det värt det för Harry Markopolos? Han själv sa: ”jag kan alltid hitta ett nytt jobb men jag kan inte leva med mig själv om jag inte gör det rätta”.

Träffa Harry Markopolos på Nordic eCommerce Summit den 26 maj och lyssna till mer av denna spännande historia.

Mer material

The Man Who Knew – 60 Mintes »

Se gärna dokumentären ”Chasing Madoff” på Netflix också.

SavvyCast med Jimmy Öström

Av SavvyJane-gänget, lördag, mars 14th 2015

I denna SavvyCast har Sarah Wittbom träffat vår vän Jimmy Öström för att få ta del av de tankar, känslor och lärdomar som han tog med sig efter konkursen med Blekinge Bilradio. Med konkursen föll även en rad andra bolag som Jimmy köpt upp under en tid. Jimmy berättar också kring tekniken bakom ehandeln, vikten av att ge kundservice på kundens villkor och om tidiga erfarenheter då ehandel fortfarande var nytt.

Jimmy är en av sveriges mest varmhjärtade och ärligaste entreprenörer och han har en vilja som få. Efter en rad motgångar på både det personliga och affärsmässiga planet har han tagit sig tillbaka till vardagen och han har bokstavligen talat idag 55 kilo mindre bekymmer att bära på.

Men låt oss börja från början, vad är det för tatueringar Jimmy har på sina armar?

BILDGALLERI

Sarah Wittbom & Jimmy Öström på Barista i Malmö

Jimmy Öström
Gary Vaynerchuk & Jimmy Öström på NES 2011
Gary Vaynerchuk & Jimmy Öström på NES 2011
Gary Vaynerchuk & Jimmy Öström på NES 2011

Till spellistan på Spotify »

Därför stämmer Wikipedia NSA

Av Andreas Ferm, fredag, mars 13th 2015

I veckan nåddes vi av nyheten att Wikimedia – organisationen bakom Wikipedia – stämmer den amerikanska säkerhetstjänsten NSA och USAs justitiedepartement. Det hela handlar om att man hävdar att amerikanska staten via fiberkablar lyssnar på enorma mängder av världens internet- och telefontrafik. ”Genom att avlyssna nätets grundstomme tänjer NSA på demokratins ryggrad”, menar Lila Tretikov från Wikimedia Foundation.

Stämningen är på sätt och vis överraskande, då Wikipedia inte gjort sig kända för att driva en politisk agenda. Men samtidigt är det ett logiskt steg, sett till Wikipedias kärnfrågor: att arbeta som en oberoende kraft där användarna har makten att driva och förändra sajtens innehåll.

Molnet är inte vad du tror

Vi har förändrat mycket inom sättet vi kommunicerar på. Men kanske har den största förändringen skett i vårt medvetande. Infrastrukturen som krävs för att skicka information har trots allt inte förändrats särskilt mycket under de senaste hundra åren. Det finns inget informationsmoln som på något magiskt sätt förmedlar det vi skriver och gör – det är fiberoptiska kablar som överför i stort sett allt.

Och en kabel är kanske inte så säker som man tror. Fiberoptiska kablar använder ljus för att överföra information, och ungefär var femte mil blir signalen så svag att den måste repeteras. Och här hittar vi kabelns akilleshäl, här är det enkelt att avlyssna.

När Edward Snowden 2013 läckte stora mängder hemliga NSA-dokument fick omvärlden upp ögonen för en mängd frågor om övervakning, personlig integritet och datasäkerhet som debatterats häftigt sedan dess. Bland annat avslöjades att brittiska myndigheten GCHQ (motsvarigheten till svenska FRA, Försvarets radioanstalt) avlyssnar fiberoptiska kablar som överför datatrafik över hela världen och delar med sig av informationen till NSA.

”Genom att avlyssna nätets grundstomme tänjer NSA på demokratins ryggrad”

Vem kan du lita på?

Det är lätt att få intrycket i media att övervakning är en amerikansk angelägenhet, men det är en företeelse med globala konsekvenser. Brittiska GCHQ sägs ha kapacitet att avlyssna 200 separata 10 Gb-kablar i realtid – det motsvarar allt innehåll i British Library var fyrtionde minut. Den otroliga datamängden gör att många känner sig lite trygga trots allt. Även om de kan lyssna, finns det väl inte möjlighet att hitta just mitt meddelande? Men det kan vara ett feltänk.

Tim Berners Lee är allmänt känd som ”mannen som skapade world wide web”. Han har själv omprövat sin syn på internet och på frågan om personlig integritet.
– Folk vet inte vad som är möjligt. De säger: ”ingen läser vår e-post. De är inte tillräckligt många för att göra det”. Men det är inte människor som läser e-posten – det är maskiner!

Och här hittar vi knäckfrågan. Det är den tekniska utvecklingen som gjort det möjligt för oss att kommunicera på ett helt nytt sätt – men det är också tekniken som gör det möjligt att övervaka oss på ett sätt som aldrig varit möjligt tidigare. För att kunna utnyttja internet måste vi dela med oss av vårt privatliv. Vi måste lita på våra stater – men vi måste också våga lita på alla företag som vi möter online. Alla – oavsett om det gäller tjänster vi använder eller produkter vi köper – samlar in information om vårt beteende. Du som läser det här jobbar med stor sannolikhet på ett företag som har tillgång till enorma mängder kunddata.

Och även om de flesta kan vara överens om att det är fel att stater slentrianmässigt övervakar nättrafik, hamnar man i en gråzon när det gäller hur data samlas in från kunder och besökare på webbsidor.

”det är inte människor som läser e-posten – det är maskiner!”

Diskussionen fortsätter på Summit

Vad kommer stämningen att betyda? I nuläget är det svårt att säga om det överhuvudtaget kommer att leda till något konkret. Men det Wikimedia gör nu är att positionera sig, att visa tydligt var man står. Man vill visa att det här är frågor som är så viktiga att ingen kan gömma sig från dem – och att det behövs en öppen diskussion om hur vi ska förhålla oss till dem. Som individer, som företag och organisationer – och som nationer.

Edward Snowden har öppet kritiserat bland annat Amazon för att inte ha krypterat kundernas surfande. Transaktioner och rena kunddata är krypterat, men sökningar, produktvisningar och annat finns sparat i ”plain text” – vilket betyder att myndigheter och andra som har tillgång till datatrafiken som avlyssnas kan se all information om kundsurfandet. Snowden gav exemplet med en kund som söker efter boken 1984 eller böcker om politisk aktivism. Den informationen ligger alltså öppen för NSA, GCHQ och andra myndigheter med tillgång till datatrafiken. Hur mycket ansvar ligger på ehandlare när det gäller information om kunder och hur ska ehandlare förhålla sig till detta?

Vad har ditt företag för policy när det gäller datainsamling och vidareförsäljning av kunddata? Hur ställer ni er till att lämna ut uppgifter om era kunder om en myndighet ber om det? Och vad har du för personlig inställning?

På Nordic eCommerce Summit i Stockholm 26-27 maj kommer vi att träffa en av centralfigurerna i Snowden-dramat. Sarah Harrison från Wikileaks – som var med Edward Snowden under tiden i Hong Kong och första månaden i Ryssland – kommer att berätta om sina upplevelser.

Ställ de knepiga frågorna till Sarah Harrison redan nu, så tar vi upp det på Summit-scenen.

Dokumentär om övervakning på SVT

Vetenskapens Värld – Avsnitt 6

Google delar upp Google+ i foton och streams under ny ledning

Av Rozetta Milanova, fredag, mars 13th 2015

Google har nu gått ut med att man kommer att dela upp sin sociala medietjänst Google+ i två olika sektioner där den ena ska hantera användarnas foton och den andra ska fokusera på användarnas statusflöden (streams). Exakt hur det hela kommer att fungera finns inga detaljer om i dagsläget men tanken är att Google genom det här beslutet har tänkt börja konkurrera med andra fotosajter på ett annat sätt än man gör idag. Om det rör sig om en rent administrativ ändring eller om det är början på en större ändring av Google+ som tjänst återstår att se.

I samband med det här beskedet så fick även Google+ en ny chef i form av Bradley Horowitz som tar över efter David Besbris som varit chef på Google+ sedan i april förra året. Horowitz säger på Google+:

”Just wanted to confirm that the rumors are true — I’m excited to be running Google’s Photos and Streams products! It’s important to me that these changes are properly understood to be positive improvements to both our products and how they reach users.”

Hangouts kommer att behandlas som en enskild kommunikationsprodukt

Rykten finns även om att man ska bryta ut sin chattjänst Hangouts från Google+ och att mening är att den ska behandlas som en enskild kommunikationsprodukt.
Framtiden för Hangouts är oklar men konkurrerande kommunikationstjänster som Snapchat och WhatsApp har sett sina resultat öka den senaste tiden vilket är ett tecken på att marknaden är hungrig på fler alternativ. Google vill göra något bredare som hjälper människor att kommunicera oavsett var de är och oavsett vilka produkter de föredrar.

Signaler om att Google har planerat denna uppdelning av tjänsten har rapporterats under en längre tid och nu verkar det som att de första förändringarna är på väg att rullas ut. Uppdelning av sociala nätverk och förknippade tjänster är något som vi har sett tidigare hos till exempel Facebook och Messenger.

Använder ni Google+ på regelbunden basis och vad är era funderingar kring förändringarna som Google har gått ut med?

Felix Kvick – skarpt affärssinne med stark integritet

Av Louise Ahokas, fredag, mars 13th 2015

I november 2014 kammade Furniturebox hem priset för Årets prestation på Nordic eCommerce Summit i Malmö. Felix Kvick, en av grundarna och förre VD:n på företaget var på plats och kunde ta emot priset.

– Det var jättekul att vinna, jag blev nervös och tagen när jag gick upp på scenen. Internt firade vi med att gå ut och äta trerätters med hela företaget.

Felix Kvick var något av en doldis i ehandelsvärlden tills han ställde sig på Nordic eCommerce Summits scen 2013. Trots att han bara hade varit på Furniturebox i ett år hade bolaget vuxit kraftigt och har fortsatt att växa efter det. Nu sitter han med affärsutveckling och fungerar som ett bollplank för VD:n, Anders Wallstedt.

– Det passar mig bättre att inte vara för operativ i det här läget, jag brinner mer för att hitta nya lösningar och se att det växer.

Felix ger ett ödmjukt och vänligt intryck och berättar gärna om sin bakgrund och resa med Furniturebox. Samtidigt har han en stark integritet och slingrar sig skickligt ur mer personliga frågor. Något som är helt säkert är att han har känsla för business.

– Jag startade mitt första företag som 16-åring och sålde hemsidor. Jag hade gått en kurs i Dreamweaver och märkte att många restauranger saknade hemsidor, så jag tog hjälp av Gula sidorna och ringde runt till restauranger. Det var en thairestaurang som blev min första kund.

Andra företaget blev Bisfront, ett företag som erbjuder outsourcad försäljning.

– I början satt jag och min kompanjon själva och sålde. Nu är det ett företag som har ca 65 anställda och jag sitter fortfarande i styrelsen. Det jag lärde mig från Bisfront var att sälj är A och O, man överlever ju inte annars. I säljet ingår att ha ett erbjudande som fungerar och att all personal är säljfokuserade, även kundtjänst.

”Jag startade mitt första företag som 16-åring och sålde hemsidor.”

Sälja möbler på nätet

År 2012 började Felix titta sig omkring efter något nytt att göra. Han landade i att det fanns ett stort behov av att köpa möbler på nätet. En kanske inte självklar slutsats för många.

– Det fanns ingen renodlad ehandel som gjorde det bra. Själv tyckte jag att det skulle vara helt naturligt att köpa möbler online, du sitter hemma och kan ta mått och annat på en gång, och så får du möblerna hemlevererade istället för att krångla med det själv. Möbelmarknaden i Sverige omsätter ungefär 40 miljarder och jag tänkte att det måste vara möjligt att komma in i den branschen.

I maj 2012 blev Felix en av ägarna av Furniturebox, ett företag som hade både fysiska butiker och ehandel, men inte gick särskilt bra. Han bestämde sig för att stänga ner de fysiska butikerna och bara fokusera på ehandeln. Det var inte den enda förändringen.

– Det enda som inte har förändrats är vår webbadress och telefonnumret. Vi köpte in nya produkter, vi gjorde om webben, skaffade nya leverantörer och så vidare. Vi la inga pengar på marknadsföring i början faktiskt, vi prioriterade efter magkänslan många gånger.

En prioritering som gjordes var kundtjänst. På Nordic eCommerce Summit 2013 pratade Felix mycket om hur man ska bygga just kundtjänsten, vilket verkar vara ett intressant ämne om man ska döma efter antal visningar på YouTube.

– När en ehandel växer så snabbt som vi har gjort så är det oundvikligt att det blir fel ibland. Därför valde vi att satsa tidigt på kundservicen – dels för att reparera när det blir fel men också för att lära oss vad vi gör fel och vad vi ska prioritera.

Att kundtjänst kan lägga ordrar för kunderna direkt är inte helt vanligt. Det är en av mätpunkterna i Mystery eShopper-rapporten som görs varje år, och det är väldigt sällan en kundtjänstrepresentant erbjuder sig att lägga order när vi ringer för att testa kundservicen. Men på Furniturebox ser man det som ett sätt för kundtjänstmedarbetarna att få en belöning för att de har genomfört ett bra samtal. Om de får lägga ordern åt kunden så får de chansen att känna att de verkligen har åstadkommit något åt företaget.

– Vi har väldigt låg omsättning på personal, det är viktigt för oss att de känner sig nöjda, då anstränger de sig extra för att göra kunderna nöjda.

”Det enda som inte har förändrats är vår webbadress och telefonnumret.”

Fungerar fri frakt och retur?

Furniturebox har fri frakt och fri retur, vilket låter smått otroligt med tanke på kostnaden för att frakta möbler.

– En av anledningarna till att vi satsar så mycket på kundtjänst är att vi vill hålla antalet returer nere. När kunderna får hjälp av oss behöver de inte returnera så ofta. Sedan är det så klart inte ofta någon klickar hem möbler utan att faktiskt vara ganska seriösa med sitt köp. Men tryggheten som kunderna känner i och med att de har fri retur gör att de oftare vågar pröva att handla från oss, så det är viktigt för oss att ha.

Frågan är om fri frakt och fri retur kan kännas hotande för andra möbelnätbutiker. Hur ser Felix på deras största konkurrent i möbelbranschen – IKEA?

– IKEA är ett fantastiskt bolag så klart, de är en stor konkurrent med en fysisk närvaro. Men vi har ett större sortiment när det gäller många produkter och slår dem när det gäller onlinenärvaron. Jag oroar mig mer för duktiga ehandlare.

När jag googlar på Furniturebox, dyker en Flashbacktråd upp i sökresultatet. Tråden startades 2010 och sista inlägget var 2014. Skillnaden är markant i hur personerna uttalar sig – från att vara ganska missnöjda runt 2010-2011 är flertalet positiva från 2013 och framåt. Men så hände det ju något i våras som gjorde att några kunder fick problem med leveransen.

– Ett av våra fem lager brann ner till grunden en fredag, det var DHL:s lager så vi var inte den enda ehandeln som var drabbad. Vi jobbade dygnet runt hela helgen för att lösa kundordrar och annat som gick fel. Men vi lyckades lösa det mesta.

Det märks också i Flashbacktråden där några inlägg ivrigt försvarar företaget. På Trustpilot har Furniturebox också väldigt nöjda kunder, vilket ledde till att de kammade hem priset för Årets ehandel inom Hem och trädgård 2014.

Introvert tävlingsmänniska

Hur är det nu då med Felix själv, vem är han? När vi har frågat några av hans vänner beskriver de honom som en tänkare som gärna analyserar information från olika håll för att sedan fatta välgrundade beslut. Något som också märks under intervjun är att han är något av en tävlingsmänniska.

– När jag pratar med kontakter i branschen och får höra något stort som de har lyckats med så blir jag triggad och vill slå det, kanske mest för mig själv. Så det är roligt att ha ambitiösa människor omkring mig att bolla idéer med. Jag sätter också upp nya mål för mig själv och vill framåt hela tiden. Det finns en rastlöshet i mig också, jag vill gärna ha att göra. .

En tävlingsinriktad, något introvert analytiker alltså. Vi får se om rastlösheten kommer att ta sig andra uttryck i framtiden, men enligt Felix själv planerar han att stanna kvar ett tag på Furniturebox. Med en förväntad omsättning 2014 på 207 miljoner så verkar det som en bra sak för företaget.

Fakta om Furniturebox:

Omsättning: 207 miljoner
Lönsamt: Ja
VD: Anders Wallstedt (senast från tretti.se)
Huvudkontor: Stockholm