Därför stämmer Wikipedia NSA

Av Andreas Ferm, 13 mars, 2015

I veckan nåddes vi av nyheten att Wikimedia – organisationen bakom Wikipedia – stämmer den amerikanska säkerhetstjänsten NSA och USAs justitiedepartement. Det hela handlar om att man hävdar att amerikanska staten via fiberkablar lyssnar på enorma mängder av världens internet- och telefontrafik. ”Genom att avlyssna nätets grundstomme tänjer NSA på demokratins ryggrad”, menar Lila Tretikov från Wikimedia Foundation.

Stämningen är på sätt och vis överraskande, då Wikipedia inte gjort sig kända för att driva en politisk agenda. Men samtidigt är det ett logiskt steg, sett till Wikipedias kärnfrågor: att arbeta som en oberoende kraft där användarna har makten att driva och förändra sajtens innehåll.

Molnet är inte vad du tror

Vi har förändrat mycket inom sättet vi kommunicerar på. Men kanske har den största förändringen skett i vårt medvetande. Infrastrukturen som krävs för att skicka information har trots allt inte förändrats särskilt mycket under de senaste hundra åren. Det finns inget informationsmoln som på något magiskt sätt förmedlar det vi skriver och gör – det är fiberoptiska kablar som överför i stort sett allt.

Och en kabel är kanske inte så säker som man tror. Fiberoptiska kablar använder ljus för att överföra information, och ungefär var femte mil blir signalen så svag att den måste repeteras. Och här hittar vi kabelns akilleshäl, här är det enkelt att avlyssna.

När Edward Snowden 2013 läckte stora mängder hemliga NSA-dokument fick omvärlden upp ögonen för en mängd frågor om övervakning, personlig integritet och datasäkerhet som debatterats häftigt sedan dess. Bland annat avslöjades att brittiska myndigheten GCHQ (motsvarigheten till svenska FRA, Försvarets radioanstalt) avlyssnar fiberoptiska kablar som överför datatrafik över hela världen och delar med sig av informationen till NSA.

”Genom att avlyssna nätets grundstomme tänjer NSA på demokratins ryggrad”

Vem kan du lita på?

Det är lätt att få intrycket i media att övervakning är en amerikansk angelägenhet, men det är en företeelse med globala konsekvenser. Brittiska GCHQ sägs ha kapacitet att avlyssna 200 separata 10 Gb-kablar i realtid – det motsvarar allt innehåll i British Library var fyrtionde minut. Den otroliga datamängden gör att många känner sig lite trygga trots allt. Även om de kan lyssna, finns det väl inte möjlighet att hitta just mitt meddelande? Men det kan vara ett feltänk.

Tim Berners Lee är allmänt känd som ”mannen som skapade world wide web”. Han har själv omprövat sin syn på internet och på frågan om personlig integritet.
– Folk vet inte vad som är möjligt. De säger: ”ingen läser vår e-post. De är inte tillräckligt många för att göra det”. Men det är inte människor som läser e-posten – det är maskiner!

Och här hittar vi knäckfrågan. Det är den tekniska utvecklingen som gjort det möjligt för oss att kommunicera på ett helt nytt sätt – men det är också tekniken som gör det möjligt att övervaka oss på ett sätt som aldrig varit möjligt tidigare. För att kunna utnyttja internet måste vi dela med oss av vårt privatliv. Vi måste lita på våra stater – men vi måste också våga lita på alla företag som vi möter online. Alla – oavsett om det gäller tjänster vi använder eller produkter vi köper – samlar in information om vårt beteende. Du som läser det här jobbar med stor sannolikhet på ett företag som har tillgång till enorma mängder kunddata.

Och även om de flesta kan vara överens om att det är fel att stater slentrianmässigt övervakar nättrafik, hamnar man i en gråzon när det gäller hur data samlas in från kunder och besökare på webbsidor.

”det är inte människor som läser e-posten – det är maskiner!”

Diskussionen fortsätter på Summit

Vad kommer stämningen att betyda? I nuläget är det svårt att säga om det överhuvudtaget kommer att leda till något konkret. Men det Wikimedia gör nu är att positionera sig, att visa tydligt var man står. Man vill visa att det här är frågor som är så viktiga att ingen kan gömma sig från dem – och att det behövs en öppen diskussion om hur vi ska förhålla oss till dem. Som individer, som företag och organisationer – och som nationer.

Edward Snowden har öppet kritiserat bland annat Amazon för att inte ha krypterat kundernas surfande. Transaktioner och rena kunddata är krypterat, men sökningar, produktvisningar och annat finns sparat i ”plain text” – vilket betyder att myndigheter och andra som har tillgång till datatrafiken som avlyssnas kan se all information om kundsurfandet. Snowden gav exemplet med en kund som söker efter boken 1984 eller böcker om politisk aktivism. Den informationen ligger alltså öppen för NSA, GCHQ och andra myndigheter med tillgång till datatrafiken. Hur mycket ansvar ligger på ehandlare när det gäller information om kunder och hur ska ehandlare förhålla sig till detta?

Vad har ditt företag för policy när det gäller datainsamling och vidareförsäljning av kunddata? Hur ställer ni er till att lämna ut uppgifter om era kunder om en myndighet ber om det? Och vad har du för personlig inställning?

På Nordic eCommerce Summit i Stockholm 26-27 maj kommer vi att träffa en av centralfigurerna i Snowden-dramat. Sarah Harrison från Wikileaks – som var med Edward Snowden under tiden i Hong Kong och första månaden i Ryssland – kommer att berätta om sina upplevelser.

Ställ de knepiga frågorna till Sarah Harrison redan nu, så tar vi upp det på Summit-scenen.