I veckan lanserades musikens framtid med buller och bång. Det var den nya tjänsten Tidal, som samlat några av världens främsta artister till en presskonferens. Jay-Z, Madonna, Rihanna, Kanye West och gänget presenterade en helt ny tjänst som ska revolutionera musiklyssnandet.
Eller – vänta nu.
Spotify har ju funnits i tio år? Och det finns ju mängder av andra tjänster som erbjuder ungefär samma sak? Till ungefär samma pris? Vad handlar det här om egentligen?
Jo, det är pengarna. Eller snarare – vem som får störst del av kakan. Under några år har det rasat en hård debatt om hur mycket (eller lite) Spotify egentligen betalar ut till artisterna. Många har hävdat att det är småsmulor och att de som ser till att det finns musik överhuvudtaget inte kan klara sig på det man får. Spotify å andra sidan menar att de betalar ut rejält med pengar och man har lagt ner mycket möda på att förklara sin affärsmodell och på att visa exakt hur mycket av intäkterna som går tillbaks till musikindustrin.
Problemet är mellanhänderna. En stor del av intäkterna försvinner på vägen till musikerna och hamnar i fickorna på skivbolag, advokater, PR-byråer och andra som på olika sätt är involverade i branschen.
Tidals lösning är att skrota en del av det här och istället äga distributionsmedlet själva. Du som konsument betalar lika mycket (eller mer), men pengarna går i högre utsträckning direkt till artisterna. Det finns ingen reklamfinansierad variant, utan bara abonnemang som man får betala för.
Det finns naturligtvis en logik i resonemanget – men också allvarliga brister. Den första är ju att det är väldigt svårt att känna empati för fattiga artister när man blir fullständigt bländad av glittret från diamanterna på presskonferensen. Det är inte heller självklart att nya och mindre etablerade artister gynnas på samma sätt som de stora, globala artisterna som äger tjänsten.
Den andra – och allvarligare – bristen är nog ändå bristen på originalitet. Det är faktiskt inte är OK att ta någon annans arbete och kopiera ett gränssnitt rakt av. Det är en sak att inspireras, men…
Döm själva:
Vad säger man? Lika som bär?
Tidal profilerar sig genom att erbjuda en högre ljudkvalitet. Det är dock förknippat med en högre prislapp – den som vill lyssna på helt okomprimerad musik får lägga ut dubbla summan jämfört med Spotify. Frågan är hur många som är beredda att göra det, och hur många som aldrig ens har funderat över kvaliteten på Spotify?
Vi kommer relativt snart att ha facit. Det som kan konstateras är att alla erbjudanden som finns idag om legal streamad musik är tämligen lika varandra.
Men om man nu vill att det ska finnas så få mellanhänder som möjligt skulle ju ett sätt vara att faktiskt också ta bort tjänsterna som Spotify eller Tidal. Den digitala entreprenören Ronnie Rocket (jo, han heter så) föreslår ett system som tar inspiration från Torrent-sajter och Bitcoin – men som ser till att den som har upphovsrätten till musiken alltid får rättvist betalt.
”I have bought the same David Bowie songs 10 times over on several formats throughout the years. And I will do it again in the future. But it will be in a totally different way. I will not really notice I buy it, the way I don’t notice I pay for my water, when I run the tap.”
Bitcoin, tänker du nu. Det var ett tag sedan jag hörde talas om det. Ja – det är inte helt lätt att få grepp om. Läs gärna vår förklarande artikel här för en introduktion.
Enligt Herr Rocket ska vi inte se det som att just Bitcoin är lösningen, snarare att det är ett väldigt smart sätt att hantera upphovsrättsliga frågor. Eftersom systemet för Bitcoin har inbyggt att alla transaktioner alltid går att spåra är det som gjort för att hantera digitala musikfiler med upphovsrättsmärkning. Det fungerar inte idag – men det kommer att göra det inom kort. Om man kombinerar detta med tekniken på Torrent-sajter – som bygger på att alla användare ”hjälps åt” snarare än att man har en stor central server – så har man ett vattentätt system. Du betalar för ditt lyssnande, helt automatiskt med mikrobetalningar – och den som gör musiken får betydligt mer betalt än idag.
”With piracy eradicated and everybody paying for everything bypassing the accountants and the lawyers (made obsolete by the block chain), record companies and especially artists will be payed accordingly which in the future means a much, much higher fee.”
En utopi? Ja, kanske. Men ett intressant tankeexperiment, icke desto mindre. Kanske är det så att lösningen i många fall finns närmare än vi tror och att det dessutom är vi själva som kan stå för tjänsten.